”Får jag vara människa med hud och händer hos dig

Får jag stryka min kind mot din”

 

vissa dagar kommer jag tillbaks till tonläget och intensiteten nivån volymen som fanns med dig i mig vilken styrka det var på alla andetag och vilket eftertryck i varje njutning när jag tänker tillbaks på hur jag såg på saker, hur jag kände på jobbet, vilken skärpa allting fick, ren frenesi, du tog fram glöd liv och puls i mig kan jag tro ibland

men ingen kan ta fram något i mig som de inte har i sig själva, alltså är det jag som är det

och ju hetare nätter och ju mer fyllda av doft desto mer känner jag igen mig igen

Annonser

En bild återkommer

Du står med huvtröjan uppdragen och jag vill bara närmre

Ville ha svart spets och benvit skjorta alltid svart spets och benvit skjorta

sekundär autonomi, den självständighet som vunnits då en neurotisk konflikt lösts

objektrelationer kan ännu inte skapas då objekten inte ses som hela
och skilda från barnet. För att barnet ska kunna skapa objektrelationer, måste det först bygga upp sin självrepresentation genom att internalisera positiva upplevelser. Negativa
uppfattningar placeras utanför jaget

Ur samma dryck, två sugrör, som två fjantar. En kyss framför Miró och en annan sist i biosalongen. Varsin penna mot Europakartan.

Om nätterna drömmer jag om en annan tunga och vad den gjorde. Vårfebern har börjat.

Vreden kommer av man gör inte såhär mot mig och samtidigt är det kanske jag som gör det mot mig själv

Samtidigt är det kanske en känsla som uppkommer nästintill tanken

så vem blir jag bortom tankarna

vem blir jag i det absoluta nuet

I nuet har det inte hänt någonting som har med mig att göra annat än det jag har framför ögonen

Jag vet inte var jag ska agera ut det, jag tror tanken är att jag ska känna det utan flykt och försvar. Bära, härbergera. Men bara om det är rimligt i förhållande till en situation. Så vad gör jag med alla känslor som inte är kopplade till situationen? Hittar nuet och närvaro i kroppen, släpper kontrollen.