Järnvägskollision

i ditt ögonuttryck

som om spritter i kroppen skulle vara lidande

som om det finns lagar du kan övertala mig med

som om jag kan befalla dig med smekning

som om vi kan gråta oss till samförstånd

som om vi kan sammanflöda

som om jag inte är inuti ditt mjuka välde

ett okänt muskelsystem

en front

låter mig dras iväg, av åskan

ett ljudtrauma som har sitt ursprung i solen

vi behöver ett nedkylt strålskydd

som inte reflekterar någonting

jag ska berätta om när vinden lägger sig i vindstuvning

då kroppen är flygplanet

först hör en observatör på marken ingenting

sen den börjar virvla

sen den inre chocken.

När solvinden, alltså den blå tonen

innesluter hela dig som planet

som nästan aldrig kolliderar

istället kommer det i vågor

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s