Hon sjunger på scenen. Hon har attityd och rör sig med kraft. Vi äter en sallad och hon springer från ställe till ställe. Jag hostar och snuvar och allting är värt det om treåringen är där. Bröder ringer. Någon med norrländska nerver blir generad. Meditationen i köket. Opponeringen där vi tog det som en komplimang att våran text pratades längst om. Men det här är bara ord, det här är bara ramen för dagarna. Det här är inte när radion spelar tio år gamla låtar. Det här är inte när hjärnan spelar upp filmer och hugger mig i bröstet. Det här är inte min känslighet och hur den pendlar. Det här är inte de vackra orden och liknelserna jag begravde. Jag måste hitta dit. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s