och vi åkte till landet och jag stängde av omvärlden och grät för båtarna och läste texterna och kände hämnden och kanske var det därför det hände, det sjukaste jag någonsin gjort. senare. gick på gatorna och mötte honom vars namn jag precis skulle uttala och det var något som slog an i mig då, något om hur det ska kännas, hur jag vill att det ska kännas så jag hade en sån kväll, där jag var mig själv och fick en annan hand i min som sa ska vi gå och jag sa ja och det var flera dagar där jag testade att inte vara sexton men ändå vara trygg och samtidigt associera och into dust och fade into you fungerar liksom inte längre och jag kan laga mat och jag kan betala mina räkningar och jag är stor nu. plötsligt alla triggers tillexempel den där benen säger gå tillbaks hem. och att sätta vänskapen först, den otroliga känslan att inte välja bubblan utan vännerna. att få laga mat till vännerna i mitt kök. att vara knutpunkten. att känna livet. att bjuda tio pojkar på efterfest. att smeka tatueringar en hel natt. att associera dialekten till tvåtusentre och längta lite efter det. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s