kanske har jag längtat efter att spricka upp
efter ett motljus som faller ner i ett knä
akvarellflyter, går från fragment till utspädd
kommunikationsplanen, fråga, det redan upplevda
där vi möts bortom allt
jag brukar vara den som ser
speglar mig, får syn på mönster
istället för bortvänd
kryptisk inför mig själv
allting var självklart
jag slutade gräva
det är att ge upp att lägga sig ner
det finns något i språket
bryter dina egna regler
vad händer med oss bortom ragnarröken och det urlakade och det torra i ögonen
vad händer med att livskamraten inte ser lidandet
finns det ett syfte vad är syftet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s