krypterar min längtan tills slut skriver jag sönder oss till slut är det en helt vanlig dag och

ingenting har hänt jag suddar bort det

nonchalerar att slaget träffar exakt på det ställe där stensmeden bestämt

händer som vapen som mål att vinna kriget, som något att hålla fast vid, som ett elledningssystem, som ett stridsfordon. återkom till granatgevär. automatgevär är ett magasinladdat gevär som avfyrar en enda kula varje gång avtryckaren trycks in, hur känns det att kasta hylsan och vara klar att avfyra ett nytt skott när det är jag som är självladdande?

 

du får din kraft från explosionen av krutet

att jag möjliggör din eldhastighet

att du tror att det skulle göra mig lyckligare att se er lyckligare

 

jag är en strömskena behöver

tåg av ström behöver berlin

behöver kontaktledning

behöver längre tunnlar

behöver fastställda höjder och

en rymlighet

 

låg spänning vid mänsklig kontakt

 

tar ut effekten

 

du är en orgel är ett spelbord är min bröstvärk

verket är försett med svällare för att möjliggöra ökning och minskning av

l j u d s t y r k a n

tänk allt du inte hört mig ropa

en orgel kan också ha ett romantiskt svällverk

ett sånt tar mycket mer plats än ett bröstverk

i orgeln kan vi registrera olika färger

där  jag är din diskant, dvs isär-sång

en stämma som sjungs skild från melodin

akta dig, vi syns från utsiktstornet

det är som roulette

ett litet lyckohjul

jag delar upp oss i punkter och linjer

berättar om våra halvtoner

även om bilden är svartvit

när man tittar på bilden från ett normalt avstånd ser allt ut att smälta samman

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s