Gränserna, har du såna? Den inre rösten, har du en sån? Som berättar vad du känner, vad du är trött på, vad du inte litar på. Separerat från familjen, har du gjort det? Acceptera hjälp från andra. Har du lärt dig det? Jag vet inte, men jag vet att jag har kommit en bit med att hantera känslor som gör ont. Jag har lärt mig att visa mig sårbar och på ett sätt börjat gömma mig mer. Femton steg fram femton andra steg bak. Jag tar mer ansvar, jag börjar sakta se mig som en vinnare när jag försöker. Jag har sakta närmat mig att släppa, att inte be om ursäkt när jag inte gör fel. Men balansen är inte där än. Jag blev bra på positiva känslor, jag blev bra på att identifiera vilken som kom först. Jag lärde mig om grumlighet. Jag vet inte hur det är med ilskan, om den är accepterad. Den ska jag ge plats. Att stå upp för mig, jag har gjort det i ord men kanske inte i handling.

 

Mamma, när du vill så tar jag steget med dig. Men tills dess kan jag inte bära dig. Jag kan inte sudda dina drömmar från din hjärna. Jag kan inte tyda vad det betyder att du drömmer om ett härbärge. För jag vet precis vad det betyder. Och när jag berättar det för dig är du tyst. Jag kan inte göra något åt att jag också blir tyst. Och att när jag inte blir det så gråter vi och skriker vi och är arga. När ingenting precis ingenting av det här handlar om oss. Det handlar om männen och vad de gjorde med oss. Jag älskar dig och en dag ska jag säga det till dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s