Jag tillåter mig att släppa
Kanske byta ut
Kanske bedöva

vänder blicken mot den som uttalar orden istället och han säger
Och jag tar av mig ljudskydden
Jag låter honom berätta vad han tänkt

vad som är underbart
Han vill med mig och
det gör fortfarande saker med min kropp när han formulerar den
Vi önskar att vi inte visste
Att det inte var fantastiskt
Han vill dela ord och Europa och sin kropp med mig
Ibland är han den ärligaste
Och jag får iallafall tillbaks
De fina sidorna

Och sen frågar han
Och sen är vi förlorade igen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s