davinci studerade människokroppen
handen
jag vet ju inte ens om jag får hålla dig i handen
det är du som ger mig tillträde
det gör spontaniteten annorlunda
maktkänslan annorlunda
men, jag är så van vid att förföra
kan tycka om att bli tagen med storm
när du har betalat för maten fast jag inte vill
så råkar jag glömma att jag inte får och vill
kyssa dig
tänker bort att du bär ring när jag tar din hand
hur vi går vid vattnet hur vi
retar varandra
eller mest du mig för att
jag blir så tyst och
du får igång mig om du
får mig arg
så du berättar om ilska
du berättar om sånt du inte brukar berätta känns det som
säger du
du berättar om sånt som berör mig
återigen
spontaniteten är annorlunda
om jag fick bry mig så som jag gör det
åh om jag fick vara jag
under en byggnadsställning
trycker dig mot mig
ber om ursäkt
låter mig känna
som om jag inte vet
har du kaffe hemma
du tycker om att trycka upp mig mot väggen
vi leder oss till sängen
om jag inte höll tillbaks skulle rytmen vara annorlunda
kanske finns det en annan närvaro i att tänka efter för varje
det är inte jag som ska tänka efter
jag är väldigt
väldigt väldigt snäll
för mig skulle det vara enkelt
går vi hela vägen är du som de andra
nu istället viskningarna
anspelan
huvudet och halsen
vila huvudet
vi har regler kring ansiktet pannan
det kommer ändå aldrig bli jämt
vi har fantasier om halsen
vi kommer ändå aldrig dit
du har lagt märke till min kind
jag har längtat efter din mun
tungorna
axeln
alla sätt jag skulle kunna
det har blivit som en mekanism i mig
de halva meningarna
det är en funktion
det är något som har satt sig
jag kan inte ens inför mig själv
armen
fingrar
vad är skillnaden
kanske om man inte ser
kanske om man gör det själv
kanske om jag hade
om jag hade visat hur jag
handleder
handen kupad
underarmen
om vi hade tid
om jag hade plats för känslan
armen
alla sätt att hålla om varandra
skuldran
alla knutar jag vill lösa upp
brösten allt jag kan säga om
thorax räddar hjärtat räddar luften
räddar mig från att
stannar vid buken
stannar vid ryggraden
stannar inte vid ryggraden
jag vill ha dig mot mina revben