Kräfta

ungefär som med genomsläpp av ljus
forslar jag koden för det som är jag
från kreatur till kreatur
genom att förgifta, besmitta
i gränslandet mellan levande och död
inte föröka sig utan att infektera en levande
vi måste isolera det
för att det inte ska
försöka sig
sprida sig
cellen faller sönder
små fragment av koden
gömmer sig i giftet
delar av koden gömmer sig i
mikroskopiskt synliga färgbara strukturer
min egna form styckas upp
utan kontroll över vad som packas in i mig
en sträng byts ut mot en annan sträng
tränger sig in i en annan sekvens
överkorsning

vi skapar ett ytterst tunt rör
en direkt förbindelse
där utbytet inte är jämbördigt
och inte är anknutet till förökning
eller den främmande genetiska information som kommit in
plötsligt bara ett relativt harmlöst stadium
där vi inte dödar
bara styr tillståndet
den angripnes tillstånd försämras genom ökad temperatur
ibland är den som skadar den som gör nytta
precis i viloläget
det slutar med att vi innehåller bitar av varandras kod

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s