”Ett mer förnedrande scenario än att någon stannar kvar hos en fast de längtar bort är svårt att tänka sig”

 

“det finns en stor sannolikhet att den andra har ett bultande hjärta och inte ser sig som en andraplansfigur”

 

Man har att kämpa på, det är inte lätt, förälskelse är en psykos med god prognos, dess lycka och lust ska inte förväxlas med hur en relation bör se ut, det vore naivt. Och när förälskelsen avtagit (om den alls funnits) följer något mycket finare: tristess och kamp, ”arbete”, för att härda ut. Det kallas kärlek. En kärlek så speciell att den ska visas upp som glaserad mumie när den dött.”

 

”mentalt är vi kvar i bondesamhället där relationen inte var känslor utan juridik och överlevnad”

 

”parrelationen visar sig vara till för och bygga på helt andra saker än åtrå, samtal, attraktion, glädje och lycka över att vara nära just den här människan”

 

“människor fortsätter låtsas, hålla upp fasaden och smyga med känslomässiga och erotiska behov, en stympande ordning”

”kärleksrelationen tycks för närvarande stå i motsats till parrelationen. kärlek är aldrig en institution, är inte monoton, man längtar inte bort från den, den vill fysisk närhet. kärlek är inte en praktisk lösning, en strävan efter att vara som and­ra. Kärlek är att bli drabbad och längta efter sammansmältning. den är ett provisorium, det kan vara i decennier eller en kort tid. när känslorna är sanna säger tidsaspekten inget om kärlekens vikt. men vi biter oss fast i den utvecklingsfientliga idén att man är duktig om man håller ihop fast man inte skulle ha valt varandra om man träffats i dag”

 

 

”Från tidig ålder lär sig barn att det som förväntas av varje individ är att hon möter en person att dela livet med. Det är ett krav för att undgå social utstötning och ensamlevandets förmenta skräck. Barnet lär sig att man är halv tills man hittar den som gör en hel. Och så kan kärleken kännas. Det är inte konstigt att människorna i årtusendens litteratur och konst dyrkat denna känsla och dess komplikationer, ty den går utanpå allt och bereder den största eufori och en hel del lidande. Men med de stelnade, tvingande organisationsformer som uppstått när den inhägnats har den föga att skaffa.”

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s