nu har jag kommit in på skolan man bor på också
och det är ju tur att jag får något annat beslut att tänka på
för här kan jag ju inte sitta och lyssna på erik hassle
herregud erik hassle? vem är jag men han sjunger ju om just att
skratta bort det
titta bort
spara bekymmerna till en annan dag
dra en solskenshistoria i ett hällregn
hur du inte vet vad du har förrän du saknar det
att du var tvungen att kasta bort det
att du hade fel från början
att du hellre ger ditt ego en push
att du är en dåre
att det var ett spel du spelade
men det som fyller min varelse
är ditt sätt att ta av mig
i alla bemärkelser
elden, omfamnade tills det brinner upp
inga kyssar farväl
bara jag som får gå vidare till nya kärlekar
håll i vår förälskelse lås in den åt mig
så att vi kan titta på den när vi blir äldre
när vi har “tid nog att skriva en episk dikt”
hormonerna vrids upp
vada i havet,
det är högvatten,
havsskum
tårarna rullar ut på tidvattnet
när vi är sjöstjärnor
jag kommer röka som en tok och ha blommor i håret
den söta sommarluften kommer jag minnas
när vi kan säga att det var flera somrar sen
och tills dess
om du skulle berätta det för mitt hjärta
vad skulle du berätta
vilken är sanningen som vi har delat
det var lögner som drev oss isär
de älskande orden som penetrerar dina läppar
som en fiskare förlorad till havs
du finns i detaljerna
på slutet av min linje
och du kan väl försöka få lite sömn?
du kunde inte fånga alla dina misstag
och du gjorde ingen nytta på land
det finns ingenting att vänta på
det är bara att släppa
först måste jag bestämma mig för hur mycket skuld du har
ögonen du kommer titta i är inte mina
du kommer aldrig höra mig sjunga
kanske nån solig dag
nej, du är en liten pojke därunder
du döljer ditt ego
herregud vi kommer aldrig se varandra igen
mina ben skulle värka
mina muskler skaka
mitt blod rusa och dina ögon kommer..ett vapen.. mitt hjärta
skeppet har seglat
spårade ur
motorn gick ur oss
min hud kan känna spåren av spänningarna
hur våra ljud försvinner i två riktningar
