skriv om dina dagar

nej de behåller jag för mig själv

skriv om vad som händer

nej, vem har tillgång till den informationen

och sluta kolla statistiken och

sluta se hur det ofta är två personer inne samtidigt

och sluta tro att du är pausunderhållning

att du är ett manus

 

jag är en människa, med smärtor och blodomlopp 

jag är ingen fiktiv text, jag har sår, jag har behov

jag har en historia som är mer än du klarar av 

 

jag vill inte berätta för dem om allt

jag vet, jag får skylla mig själv

men sorgen blir väldigt ensam

det vet väl du hur det är

 

det får vara totalt självutlämnande

det får vara såhär

han läser ju säkert allt du skriver ändå säg vad du vill säga

men det är inte samma sak det är inte samma värme samma närhet

och det är fortfarande det incementerade orättvisa

att det aldrig ger mig något tillbaks

att jag aldrig får veta

att jag bara blir bortslängd

det är en upprepning av orden

jag säger samma sak om och om igen

det blir tydligare om jag skriver det

det blir tydligare att jag

vill inte vara med någon som väljer på det här sättet

 

skriv, upprepa dig, säg det igen tills det inte känns

 

jag blir arg samtidigt som jag vill ha dig nära

för jag känner dig genom atmosfären

jag vet inte om du kan gå tillbaks som jag

jag har känslor

det värsta

det absolut värsta

är att du är någon jag skulle…

vi skulle ha haft det så fint

jag kan inte säga orden men

jag vet att jag hade börjat

om jag fick

det är en hemsk känsla

det förjävligt

det kanske är projektioner allt

nej det är längtan

det visste du från första jävla ordet

så visste du att jag längtade efter samhörighet

och du kan inte ens vara kvar

fast du lovade mig det

vad har jag för jävla självuppfattning som ens tycker om dig?

jag vet att du vill väl

egentligen

jag förstår inte vad du håller på med

jag förstår inte hur du kan kasta bort mig

jag förstår inte det

jag är trött

och ledsen

och trött

men jag tänker

du är så fin och jag tänker på dig i alla känslor och hur jag vill ha hos dig då

hålla om dig och vara bredvid dig

ha armarna om varandra

åtminstone ett värdigt farväl

för det här gör bara ont

det känns så konstigt att kasta bort

men det är så du vill leva ditt liv

inrutad och begränsad

vad är för jävla chans

jag förstår inte dina mätstickor

vadå, om ett år då? vet du mer om dig själv då?

kommer ni ha det bra då?
kommer du ge det en sista chans varje dag?

det spelar ingen roll

jag får göra radioteater av oss

det blir bra

jag gör det bra

det lovade jag

det sjuka är min censur

skriv om allt

skriv om vad du vill

beskriv vad du vill

du om någon har inga skyldigheter

berätta om vad de gör med dig

skriv hur du vill

tänk inte på honom som någon du tillhör när ni

aldrig mer ska yttra ett ord till varandra

 

jag känner mig bunden till dig

jag vet inte andligt köttsligt

jag hoppas det går över

 

det var så längesen jag kände något

 

sist jag kände starkt blev det en lång novell

och ett radioprogram

det får väl bli så 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s