det sätter sig
det fäster i mig
det är nånting som gör att jag förstår
för jag är likadan

jag skulle inte kunna lämna förrän jag hade kämpat
samtidigt förstår jag inte alls

hon kommer aldrig tro på att det inte handlar om henne inte om hon inte litar på det
och du behöver kommunikation och kommunikation kräver tillit

allt är en ond cirkel och jag har varit där
när det gör ont kommer man inte överrens
när verklighetsbilderna är olika krävs det så otroligt mycket
för att nå varandra och samtidigt hålla i sina gränser
hålla i det som känner en som en själv

jag har ingen rätt att sia om er framtid
så jag siar om min

vad som är ett vackert liv vad som är en rimlig förväntning
det sjuka är hur jag vet vilka metoder ni borde prova
om det ska fungera

vad ni kommer ur, hur man kommunicerar utan att såra varandra
hur man lär sig att vara i konflikter, hur man är nära varandra och hittar
förståelsen som håller i sig, hur man lever tillsammans och ser hela livet framför sig

men på något sätt gör det mig lättare att förstå att du aldrig kommer lämna henne
på något sätt, även om jag aldrig kommer förstå hur det kan samexistera med hur mycket du tycker om mig

hur vi säger i mun på varandra
hur bra det känns
dina liknelser
hur vi skrattar
att jag inte minns liknelserna
hur jag har slutat minnas varje ord i våra samtal
som att jag förtränger i samma sekund som de uttalas
hur vackra de än är och hur glad jag än blir
det är sorligt men tur, att jag inte kan höra dig uttala orden

mina texter blir banala och inget annat än dagböcker
det finns ingen poesi här när jag inte gräver
spellistorna står på paus
det är ingen idé, finns inget mod att lyssna för då gör det ont igen

hur vi vill veta saker om varandra
hur vi båda säger jag vet
hur det låter på dig som att du vill ha mig i ditt liv
men kommer jag kunna ha nån i mitt liv då
2 timmar och 40 minuter om vad
du berättar
du är ledsen
vad säger jag
hur du valde mellan
vad säger jag
vad ger jag för bakgrund
jag vill vara bra
jag vill vara den som håller mig undan om vi är i samma stad
jag vill ha tillstånd att tycka om dig på avstånd
jag mår bättre när jag får drömma ett tag till
leva lite i känslan av hur jag skulle stå ut med dig och du med mig
leva lite i det som är vackert
jag kan inte tjata ut oss med metaprat och analyser
jag bor lite i det mjuka i det varma i det starka
jag bor lite i magtrakten där det brinner
tack för att du gjorde eld i mig

jag kanske kan gå framåt nu
alltid alla dessa lager som måste skrivas
innan jag kommer åt det riktiga
jag känner hur nära jag är är
det vackra språket igen
jag kom i närheten av det när du kittlade i mig

jag måste nog skriva om fenyletyalminet
och att det inte bara är dragningen till dig utan bindningen till dig
det är den som känns långvarig och meningsfull
det är den som gör att jag förstår att jag kanske inte är i underläge
att det kanske är förvirrande för dig
att jag saknar och längtar efter det
jag inte kan ge dig

det vore ju alldeles för orättvist
att låta dig få ha min vänskap
jag hatar kaka-metaforen men faktiskt precis så

men kanske när jag delar livet med någon
kanske om jag fortfarande känner då att vi skulle ge varandra något
för jag har så svårt att tänka mig ett liv där vi aldrig mer ger varandra

biologerna säger att det är farligt att bli sviken i förälskelsefasen

jag hoppas så
att det finns en väg ur det här
där vi hedrar det som var
och inte dödar det vackra
bara omvandlar det
i någon form
om än på avstånd
glöm inte bort mig
det gör alldeles för ont att du skulle glömma bort mig

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s