“Jag fick aldrig se snöflingorna i ditt svarta hår, minns plötsligt allt jag lovade henne, alla små saker vi inte hann göra innan världen kom emellan. Hon reser på sig och ställer sig på golvet vid sidan om mig, jag tar om hennes handled och hon sätter fingrarna i mitt hår, liksom flätar lockarna mellan sina fingrar på sitt speciella sätt. Jag vet vart hon är på väg, jag vet vart jag är på väg. jag flyttar min hand ner till hennes hand, jag ser på henne med ett leende och hon kysser mig. Aldrig mjukt och prövande, det har aldrig funnits en enda tvekan i det. Jag är helt säker på hennes lust, jag är helt säker på att hon vet precis vad som händer med mig när hon äter av mig.
Jag reser mig upp från fönsterkarmen och vänder mig helt mot henne, hon tittar ner och en svart slinga faller ner över hennes ansikte. Hennes händer är över hela min överkropp, mina är på hennes lår. Allt detta är välbekant, som en roman läst för tjugonde gången, ändå nytt. Nytt för nu. Följer linningen på kjolen, overlocksömmen på din svartvitrandiga tröja passar mellan mitt långfinger och pekfingerö. Hon gör mig naknare, jag smeker nacken, borrar in mina fingrar och fyller mina händer med hår. Hon andas alltid precis här. Snabbt och ytligt, som ett nästan-stön. Hon sätter sig på kanten av sitt nya köksbord. Det faller på plats nu. Varför det är detta och varför det är här.”

De är ofta det. Säkra på min lust.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s