Om du var min kroki

Jag ska teckna dig. Lära känna din kropp i olika poser, se på när en form övergår i en annan form, se var en linje böjer. Jag tvingas att se dig, just dig som står framför mig, inte en människa vilken som helst. Jag tvingas teckna dig precis som bara du ser ut. Din anatomi, kroppen, skelettet och musklernas positioner och när just du är i rörelse. Din kropp övar min hand, övar mitt öga.
Min uppgift är att göra dig till konturlinjer och låta min hjärna fylla i det som fattas. Du är kol. Att göra dig till två dimensioner på ett papper är att ta bort den tredje.
Läraren placerar dina fötter i riktning mot mig och din höft i höjd med min blick. Det går en lodlinje från din tyngdpunkt och jag gör allt för att inte teckna dig som om du faller. Tecknar din böjda ryggrad. Dina armar pekar mot mig. Jag delar upp dig i volymer, påminns om att hålla reda på dina axlar. Axlarna lutar. Du står med tyngden på ena benet, vilar det andra, ditt bäcken lutar.
Din geometri och att ditt huvud bara är en åttondel av dig.
Jag får vara kompositör.
Någonstans i bakgrunden pratar läraren om positiva och negativa former, mellanrum, överskärningar och spännpunkter. Allting känns.
Proportioner och relationer säger hon. Skuggor och ljus. Vinklar och riktningar. Hjärtat slår. Snabbkorrigeringar, koncentration, uppfattningsförmåga. Allt jag behöver för att fånga dig är tryck och pennteknik, säger hon.

Annonser

En reaktion till “Om du var min kroki”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s