Om jag var upptagen

Det är synd egentligen att klockan bara är fem. Jag vill härifrån. Jag vill tvätta mig. Jag vill byta underkläder och jag vill tillbaks hem. Jag vill smyga in och krypa ner bredvid honom och viska förlåt. Säga att jag inte vet vad som hände, att det bara är blankt. Skylla på att vanvettet tog tag i mig igen. Och han skulle säga att konst inte är bra för mig. Han skulle höja rösten och säga att jag inte var värd att ta i.
Så jag ligger kvar, ler som svar när du ler mot mig.
Stryker med fingrarna i din panna, håller delar av din lugg.
Du ser ut som konst när du ligger där och du är naknare nu än vad du var förut.
Min bh ligger på golvet, klänningen vid våra fötter.

Det hade gått snabbt.

Vi drack drinkar snabbare än vi egentligen kunde och du kysste mig mitt i en mening. Jag gjorde egentligen inget motstånd mer än att jag ropade in oss i en taxi. För att ingen skulle se, för att bara jag skulle få se.

Jag visade dina händer vad som fanns under min kjol redan i trapphuset.

Att klä av dig var första gången trots att jag hade studerat din kropp på nära håll. Jag andades in din axel och ditt nyckelben och det var som att dricka kolsyra när man är törstig. Du var hallonsoda i min mun. Äntligen dina händer runt mina bröst, äntligen mina linjer istället för dina.

Det var våren, det måste vara våren. Det måste vara vårkappan och hur du var utskuren som urskuren.

Det var någonting med vårkollektionerna som tog fram lusten i oss. Det var inte bara vi, det var hela skolan. Det var i ögonen och i delade cigaretter. Det var hur ljuset låg och vilka låtar som strömmade ur hörlurarna.

***

Du är så lång och så osäker och plötsligt skrattar du bara rakt ut i luften för du vet inte vad du ska säga men du, ritar upp för oss på tavlan vilka poser som var svårast att sitta i och du berättar
när en känd konstnär ringde första gången
att de ville ha din kropp

Det var flera som tänkte att det
var ditt efternamn som gav dig rollen

Du förminskar ditt habegär, förminskar hur du glänser i komplimanger
Men jag ser hur äkta ditt leende är och hur du letar i rummet efter fler frågor

Suger i dig mer
sväljer min uppmärksamhet
sträcker nästan ut tungan, öppnar nästan munnen för du behöver
mer

***

Du räcker mig en cigarett och tänder den. Du har din hand på min axel och jag registrerar det.

Din röst hade en ton som att den hade pratat mycket, som att den hade vridit och vänt på orden och hittat synonymer för den bekräftelse om den längtat efter. Den lät som att den hade varit martyr och slutat vara det. Som att den hade

Jag inbillar mig ibland att jag kan läsa människor.
Och egentligen är det nog bara att jag har växt upp i en miljö där jag har blivit expert på subtila signaler. Där jag har lärt mig vilka inandningar och suckar som leder till vilket humör.

Men jag inbillade mig se alla förlorade kärlekar, alla gånger skuldkänslorna gjorde våld på dig
Alla gånger du rusat av någon tröjan för att sen hejda dig

Och mig hade du fått klä av
Mig hade du fått låsa dörren för

Du hade fått sätta dig bredvid mig

höra mig läsa mina texter

beundra läpplinjen

hört hur jag bytte andning

tänkt dig fram till mina läten

skymtat bröstformen

rusat till avklädningen

växt

fört min hand dit du ville ha den

viskat till mig

bestämt

förlösts
låta allting vara

låta det som är vackert vara vackert

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s