Det hänger över oss, det som ser,

som ett spänt täcke,

det som vet hur vi återställer

Drömmen vilar över oss. En himmel som vill få balans i människan. En himmel som ser alla osynliga

invånare. Alltings sanna, inre karaktär. Ser in i Drömtiden.

En tid utan ett vakande samvete.

Som ser rymden när världen formades. Ser sörjande raviner, räddande flodbäddar

och blixtrar som rensade världen,

Monstrens kroppar. Lavafält hos den larmande.

Det är en himmel som ser ett blodshav. En himmel som ser nya skelett i varje berg.

En slöjgardin.

Ett himlavalv med skägg och kroppshår. Ett himlavalv där drömmen bor. Drömmen ligger i då, i nu och i

sen, drömmen eliminerar sekunder, drömmen svävar utan tid.

i drömtiden drömmer drömmandet sig självt

en dröm som drömmer oss.

drömmen är ett jättestort moln

drömmen är ständig

drömmen är odelbar

och sammanhängande

drömmen är en process

en öppen spiral

drömmen är en spännande helhet

drömmen händer fortfarande, överallt.

drömmen har händer överallt

drömmen är en dimension

drömmen pågår

drömmen är en plats

drömmen är världen

drömmen är under

drömmen är sfärer som slingar sig om varandra

drömmen omfamnar verkligheten,

drömmen är en autonom zon

drömmen formger

med hjälp av sorgen

väver du minnet

lämnar drömspår

drömspåren är sånglinjer

ett talande fågelpar

skriker det himlen har att berätta

min kropp är en farkost i det vattnet.

min kropp är en farkost i den luften.

min kropp är en andning som sväljs

en port av fågelläten

viskar om sprickan mellan världarna

där finns den tomhet vi störtar in i

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s