.

jag skiter i att det är offentligt
det är många som skäms och många som måste tvätta bort
det att vi skulle tillhöra dem
höra samman

om det hjälper en enda person
hon som är yngre
hon som är fast

så spelar det roll

så är det värt det

det här publicerandet

DOLT
FÖRSLUTET
FÖRNEKELSE
BRIST PÅ INSIKT
UNDANSTUVAT
TYSTAT
MER ÄN DOLT
BEGRAVT
HEMLIGSTÄMPLAT
AV LAGEN
UNREACHABLE
ICKE UNNA
STÅ I VÄGEN
SINKA

Jag kommer inte åt henne, hon berättar inte om förr. Hon vet inte att hon är alkoholist, hon förstår inte varför hon dras till aggresiva män. Hon har inte bearbetat sin barndom, hon pratar inte om Jehovas, hon pratar inte som sin tvillingbror. Jag vet inte vad hon drömmer om. Jag undrar om hon känner att hon harmas mot mig när det går bra för mig. Hon vill göra rätt i efterhand.
Jag berättar inte hur jag känner, jag vill inte ge henne skuldkänslor. Jag vill inte ta i mitt medberoende. Jag är ledsen för att hon inte berättar om Gotland och var hon vill åka. Jag försöker kontrollera henne. Jag har svårt att minnas positiva minnen.
Jag har svårt att acceptera, svårt att förlåta, men svårt att ta avstånd.
Jag har fått råd att bryta. Jag vill inte det.
Till andra skulle jag säga, gör en inventering, en aca-inventering och en act-inventering och skriv sedan ett brev, säg att du älskar henne.

FARLIGHETER

När hon inte har kunnat omsätta det i handlingar har jag samspelat med andra.

Jag har sökt mig till lärare.

Jag ska försöka hitta positiva anknytningar, försöker komma på

Tänker att Lasse på dagis känns läskigt.
Tänker att Lena på förskolan känns läskig, Niklas och Mosse också.
Att Helene och Maja känns som att de var fina men jag minns ingenting.
Elisabeth var hård men det var viktigt att hon tyckte om mig.
Barbro minns jag vagt.
Ia minns jag arg.
Hanna minns jag som att hon inte tyckte om mig.
Det var viktigt för mig att Carina var både arg och glad.
Liselott minns jag arg, Viola också.
Jag kunde inte ta in att Walle tyckte om mig utan att tro något konstigt, likaså Rickard.
Jag minns bara Evas surminer. Kanske ett leende från Ewa men jag respekterade inte det.

Försök fokusera på de positiva anknytningarna

Men Christel då? Tore då?

ATT ÄLSKA SIN MAMMA

När hon inte klarar av att vara en trygg bas för mig. När hon är liten när jag behöver vara det. När jag har trott att jag måste älska henne oavsett har jag internaliserat hennes skam, hennes utanförskap och inte vågat vara arg på henne.

KAPITULERANDET

Att leva oberoende.
Att kunna frikoppla sig, att dra bladet från munnen.
Att ha ett hål efter trösttörst.
Att dölja för att slippa göra henne oduglig.
Jag blir ledsen, tänker att det visst finns hopp
att hon visst ska få åka på resor
vara en närvarande mormor
Jag kan lära mig att be om hjälp. Att inte sammankoppla henne med mig och därigenom inte känna skam.
Hur kan jag rent praktiskt gå tillväga?

EN MAMMA SOM ALLTID TRÖSTAR OCH FINNS DÄR

Hur hon reagerar på mitt behov.
Minskar närhet eller annat.
Smärtan. Fyller mig med skam.
Lärt mig att dölja.
Hon kanske aldrig kommer ge mig upprättelse, hon kanske aldrig kommer vara min trygga punkt
Vad känner jag kring det
jag känner rädsla, oro, sorg, skam.
men rädsla inte bara kring att det är så
utan hur man förklarar för andra att det är så
att hamnen inte finns där.
vad tänker jag kring det?
att hon inte förmår.
att hon ibland låtsas som att hon inte hör.
att hon gör sitt bästa.
ATT HON FAKTISKT TRÖSTAR MIG
att hon kramar mig
att hon säger att hon är stolt
att jag måste våga själv också

EN MAMMA ÄR VARM OCH GENERÖS

Hon kan vara så kall
så kuvad att hon vänder huvudet fysiskt bort
vägra prata med nya människor
hon kan bli arg på mig när jag är glad
hon kan välja att se det som att jag inte låter henne leva sitt liv
hon kan säga att ingen förstår henne

jag berättar så mycket för henne

det spricker i mig när jag tänker tanken
att mina barn kan lära min mamma att älska

HUR HAR DET PÅVERKAT MITT SÄTT ATT UTTRYCKA MINA BEHOV

inte så konstigt att jag inte kan formulera mig kanske?
anknytningsmönstret i just anknytningsrelationen

Utforska.
Hitta strategier.
Observation

irritation
undertryckt ilska
skam, sorg
vilja att prata
vilja att kramas
vilja att veta

hon säger inte vart hon ska
hon är tyst
jag blir arg
vi är mitt på gatan
allt är stressigt
mina vänner är med
vi har inte setts på länge
jag vet inte hur hon mår

jag blir rädd och ledsen
jag fick för mig att hon träffar ännu konstigare män
jag minns bo hansson
det är att hon utesluter mig

jag lär mig att ta det lugnt
att prata i jagbudskap

Jag hade velat att hon inte var så mystisk, att hon svarade mer klart på varför hon inte vill berätta. Eller att hon inte hintade om något alls. Eller att hon sa vart hon skulle i förväg. Jag vill ha förutsägbarhet. Jag hade velat kunna uttrycka det. Kunna säga att jag blir arg för att jag är rädd, för att jag är fobisk. För att jag känner mig ensam och ledsen och övergiven.

Det hade gjort att hon hade förstått. Hon kanske hade blivit arg, men hon hade hört mig.

jag behöver träffa henne under förutsägbara omständigheter
jag behöver kommunicera mer
jag behöver lära mig att människor är olika
jag behöver förstå vad det kan finnas för motiv till att hon inte vill berätta för mig
hon kanske försöker skapa distans
det kan finnas en vuxen sundhet också

BRYTA ELLER FORTSÄTTA

Jag vill kunna känna nästan enbart empati.
För att jag ska kunna göra det måste jag förstå.
Jag har funderat på att bryta
tänkt att om jag lever mitt eget liv
kanske jag kan bli lycklig
men sen kommer skulden och skammen

Jag önskar att jag kunde prata med någon om det här.

ATT BÅDE VILJA OCH INTE VILJA UMGÅS

att gå på nålar
att vilja få hennes kärlek
”with our without you”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s