när ropen inte längre hörs genom väggarna, när den bortre tidsgränsen gör att allt bara rinner vidare forsar fram och det fanns en metafor som jag hittade det var någonting med trycket i bröstet och hur det liknade ett tryckförband eller om det var något med att operera
det var sista veckan och
sjukdomen i huden
punkter punkterar
pulserar längs baslinjen
slutet, slutpunkten
punktskriften
punktöga, ett enda stort öga
akupunktur
hjärttamponad
att tappa ut vätska ur hjärtsäcken
punktera den med nål
du är punkter i mig
du är kroppsminnet
du gör mig till ett instrument
gör tangenter av beröringen
punkt
punkt säger jag det är slut punkt
punkt
impulser längs mina tunna nerver
var mitt skiljetecken
jag sa att jag var dina mellanrum
var min punkt
dela punkt med mig sätt bara kommatecken sätt inte punkt
jag vill inte att det ska vara en punkt här
som markerar
som avslutar
gränsmarkering

***

att hora med lyckan
vad har det för betydelse
vad spelar det för roll om du får veta det
vad ska du med den informationen till
det spelar ingen roll
det lila det det gröna vi kommer
inte dela det
allt har färg
min älsklingsfärg är allt som inte går att berätta om
ett svävande runt ett fokus
ett borrande in i hålet
ett sammanbitande
att se ner på sina egna fingrar och undra
vad som är på väg
det som kommer ur mig är att låta en ballong spricka
att slipa trä
att ta bort ett gips
allt man undviker när man är rädd
alla säkerhetsbeteenden
hur det upptar mig
att våga ha något kvar fastän det inte är säkert
för att det är värt det
och rädslan för att du ska glömma bort mig
rädslan för att verkligheten ska ge dig
nya ögon
min favoritfärg är när min rygg är röd för att du rivit mig
om jag bara fortsätter skriva och skriva och skriva utan att fylla på med promenader vad händer egentligen då vart ska jag egentligen ta vägen då och det här är en ton som jag hade när jag var sjutton den är pubertal och asförbannad den är rytmisk och efterapande
och med rösten som styrmedel
hittar du bara till de stigar som redan är utstakade vill du till
en egen väg måste du
plöja undan
slå undan vassen
den är vass den sticker dig den är grön den är gul du går rakt genom en djungel det
prasslar under dina fötter du har alldeles för dåliga skor på dig

om du ställer dig i en storstad kan du hitta en röst att låna
det är ett annat tempo, det är en medelålders man som läser högt ur sin bok
du kan låtsas honom, var honom, var hans grå kläder
var hans kommande käpp

eller så kan du låna rösten av en vän
hon som går upp i falsett när hon är stressad eller
hon som sätter ögonen i dig

så fort jag ser ur någon annans ögon kommer en annan röst det är helt andra nyanser det är perspektiv inte som i att få perspektiv på saker utan som vinklar

i skärningspunkten mellan

i hörnet där

i den vrå där

i skrymslet som

en nod

en knutpunkt

brännpunkt

depression kan vara en dimma
kreativitet måste komma ur ett driv
en kärna kan finnas utan ett sammanhang
jag kan vara min egen kärna

det gäller att rama in ett tema

att vara rädd för trygghet är ett tema

säkerhetsbeteenden är ett tema

snörning

våga spring rakt ut på ett spår du inte varit på
våga måla platser du inte har full kontroll över
lös upp kontrollmekanismen
om det inte blir skönlitterärt blir det något annat
en navelskådande pubertal prosawannaberöst
gå till rösten du kan
där det är vitt ljus
det är betraktandet och grävandet
det är att vara i en stund längre

det är inte mörkt inuti
det är bländande

det är att behöva en kepsskärm för att stå ut

det är att det svajar som på en båt

det är ett synfält som är begränsat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s