Vi ser fotografier från då. Det var åtta år sedan vi låg i den där soffan och det var oskyldigt precis som jag. Det spelar ingen roll hur många krafter som försökt bryta ner oss.

Det fungerar likadant med dig. Försöken närma sig våglängden där vi når varandra igen. Jag ville inte vara en trofe.

Det fungerar likadant hos honom. Det är att hitta till blicken utan att säga något.

Och det är att bli sedd utan att höra det är att bli rörd utan att röra det är att le genom telefontråden. Miljontals ord hur ska jag kunna hitta alla ord igen alla ord det är alla ord igen hur ska jag kunna plocka fram dom.

 

Jag kan inte skriva om mammasorgen och pappasorgen, den är för tätt försluten. Egenskammen ligger fortfarande och fräter. Så jag kommer åt min längtan istället och det finns något särskilt i att lära känna någon sådär inifrån ut som vi gjorde. Folk brukar inte orka stanna kvar i det tungsinta ärliga så länge. Jag fick vid några fina stunder höra dig liten, trygg och ärlig. Och jag berörs av ärliga känslor. Så jag gömmer mig vid den våglängden fastän den kanalen inte finns längre, fastän det vardagliga är sundare och vänskapen är mer pålitlig. Fastän formatet är annorlunda.

Minnen sparas hos mig beroende på var i kroppen de känns. Så ofta minns jag små små ögonblick som superstarka och går in och dissekerar dem för att kroppen ska kunna andas in känslan igen. För att hitta orden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s