som i filmen

där systemets självmedvetenhet leder till kollapsen

där ilskan tar över

det som inte går att förändra och ändå återupprepas
hur det som har varit fast löses upp framför mig
de olika delarna av mig flyter

 

 

riktar in sig på svaga punkter

 

förväntar att andra vill mig illa

 

det är inte jag som talar längre

 

det är en ilska som kommer av en inre monolog

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s