Det finns texter jag inte vågar dela med mig av. Det finns ett inre som är det vackraste som jag inte vågar ta fram om det inte efterfrågas. Och när det efterfrågas gömmer jag mig. Ryter ifrån som försvar och sparkar bakut. Det är ett försvar och det är försvaren jag ska börja riva ner. Jag försöker plocka bort dem varsamt, ett och ett, men då pockar fler försvar på. Som att jag rationaliserar även detta.

      Jag vet inte om det någonsin kommer att bli någon författare av mig. Med det inte sagt att jag inte kan ord. Saker som inte ens har en dramaturgi får en dramaturgi med mig. Jag kanske ska ta det från början.

      Det händer något med mig varenda vår. Jag minns en vår, jag måste varit kanske fjorton. Jag och min vän pratade om att gå ut i naturen och bränna saker som häxor gör. Jag minns att jag rökte mitt första paket cigaretter. Jag minns att jag undrade om hon spydde i smyg. Jag minns att vi tävlade i att göra sig själv illa så att det syntes men ändå inte syntes. Allt en författare gör är att berätta historier. Så varför kan jag bara ta från mitt egna? Kanske är jag bra på att sätta ord på inuti men inte lika bra på fantasi?

      Det var en lägenhet utan gardiner. Det var ingenting man märkte till en början men med tiden blev det mer och mer tydligt. Det var en lägenhet man vaknade tidigt i. En lägenhet där man blev väckt av solen. Den reflekterade sig. Precis som bilarnas framlyktor. Det kan ta vägen vart som helst det. Det beror lite på vad jag lyssnar på för musik samtidigt. Det kan ju vara ett försvar också, att skriva, att intellektualisera kring saker. Om man inte går till det som känns och är fullt närvarande, förstås. Tänk att ha det där Hjalmar Söderberg-språket eller bara den bildade tonen som vissa skribenter har. Eller tänk att åtminstone ha en journalistisk ton.

      Å andra sidan, kom igen. Det är inte som att jag saknar en ton. Det är formen formen formen.

140teckensdikter. Poesi som ingen förstår. Noveller om mitt eget liv? En självbiografi? En krönika om barnen i samhället. Faktaböcker om psykologi? När berör jag folk? När jag vardagsbetraktar.

Jag vill skriva lika vackert som en orkester. Jag måste lära mig mina egna noter. Någonstans tror jag att det går att matematiskt räkna ut, planera, en text. All research i världen kommer inte ge mig en röd tråd. Den kommer sen säger dom, skriv bara. Skriv bara så som du alltid skriver, men då metaskriver jag ju? Det kommer tillbaks till stråkar och piano. Det är lika underbart som smekningar och egentligen är det ofta smekningar det kommer tillbaks till också. För det kommer tillbaks till en längtan som måste ut. Någon eller något som spricker. Spricker upp eller lossnar. Och kanske berättar jag inte förrän jag är redo. Det finns ingenting jag kan tvinga dig att berätta, någonting sådant sa han, psykologen. Allt det du berättar vill du berätta eller, jag kan inga tricks eller manipulation. Jag kan inte få dig att berätta något du inte vill berätta. Och det beror ju förstås på vad man lägger i att berätta. Om bara orden ska komma ut ur min mun så räcker det ju med att jag sitter i ett rum där ingen hör mig och bara pratar. Det sa han också, att då kan han stå därutanför och försöka komma in. Knacka på men inte bli insläppt. Och jag kan förbli i min upplevelse av ensamhet.

      Finns det egentligen någon definition på ensamhet, jag menar likt fattigdom? Absolut, relativ. Mätbar? Jag är så rädd att dö utan att ha lämnat efter mig något. Jag är så rädd att alla skisser kunde blivit något med lite riktning.

      Man kan inte använda orden färdigt. Det är inte som att man bara får prata om fåglar i ett verk, ett dokument, en rad. Man kan prata hela livet om fåglar. Man behöver inte kunna allt om fysiska och biologiska fenomen för att använda orden, men man behöver inte heller använda dem för att få folk att förstå. Folk förstår varandra med enkla medel, och du är inte svårare. Du är inte större än någon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s