Det finns dofter som döljer dofter, munnar och näsor som letar dofter, nackar som vill bli kyssta. Det finns små anteckningar i min telefon och små lappar jag skriver på bussen. Jag gör så för att minnas men också för att förstå. Det är så lätt att de tror att jag inte bryr mig, när jag säger att jag vet att det kommer gå över, det är försvar. Det är samtidigt så lätt att de tror att jag är inne i en besatthet, för att min blick är nyfiken. Jag letar med blicken efter igenkänning och efter historien. Jag tar emot det som ett privilegium när jag får en blixtbild från barndomen. Jag vill höra mer, vill lyssna på berättelser. Jag vill höra det som är viktigt, det som bränner, det som är bränsle, det som du drömmer om. Kanske är det inte så närvarande, att fråga om rädslor. Rädslor syftar ju bakåt i tiden, eller framåt. Jag frågar ofta om längtan också, som att jag längtar bort från nuet. Egentligen är det ju frukosten jag ser framför mig. Jag längtar tills jag tar upp köksbordet från källaren, får upp affischerna på väggarna, får tillbaks min inramning. När de river ställningen utanför mitt fönster, när det är september i luften. Då kommer jag känna alla känslor. Det som kan drabba mig bara genom att titta rakt ut. Varför kan jag inte bara dela det med mig?

 

Jag längtar efter skogen. Efter havet.

 

Det finns ett vilande jag vill utforska. Ett, att inte skynda, men ändå våga vara i mjukheten.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s