I fantasin har han alltid mörkblå kläder och är inte nyrakad. Det finns alltid en kofta som jag smeker och det finns alltid en skjortknapp att knäppa upp. På mina fingrar är ringarna alltid lite mindre blekta och jag har alltid lust att gå ett varv till.

Hur orkar man bortom konstruktionerna? Hur orkar man skildra något som befinner sig i spänningen? Allt man gör är ju att reproducera det. Nytt andetag, nytt perspektiv: Det är annat som spelar roll, annat än skalan och annat.

Som när J pratade med mig, det var alltid på en helt annat, inte bara våglängd utan frekvens, det kändes större.

Få ut allt det du ville säga.
Så att du kan bli färdig.
Kanske bara skriv det och skicka det inte.

Inte hela tiden men ofta. Berätta saker.

Trottoarer, krökta fingrar, fönster utan innehåll. Kroppar, hustak tjuter, öppna munnar, ylar. Täck ögonen, täck munnen, täck öronen. Fläckfria stjärnor. Ruiner. Djur.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s