Dimman som inte skingras på morgonen. Solen klarar inte att värma marken. Lövens gulnande, beredda på vintervilan. Hur redo kan man vara?

I position. Uppställning. Enskild ställning. Givakt. Den strama kroppshållningen, rakryggad, blicken riktad framåt. Huvudet väl uppburet. Armarna sträckta längs sidorna, händerna knutna, tummen riktad framåt och nedåt efter byxbenets söm. Fötterna i vinkel mot varandra. Cirka 45 grader. Hälar ihop. Kroppen lutar lätt framåt. Det finns en spärr i luften. Letar i minnet, i fantasin, efter någonstans där jag kan frammana bilden. En bild där du, skyddslöst viskar orden till någon. Vad skulle krävas för att du skulle uppbåda så mycket kraft och mod? Säg det inte. Det är för hudlöst.
Han pratar högt till barnet, tystare när hon har somnat. Borra nedåt i ögonblicket, frys vid en tidpunkt när det märks tydligt.
Stillbild kvinnan. Värmen tränger genom persiennerna och väcker. Läppar möter hennes axel. Hon blundar fortfarande. Han kysser mungipan. Ser hennes hand på väg ner.


 

 
Tjuvlyssnar runt om mig. Bilmotorn dränker ljudet. ”Vad han vill, jag har försökt fixa det också såhär hjälpa honom, jag har ju hela tiden engagerat mig och hittat lösningar, hans liv kommer troligtvis bli bra, om han inte hoppar från västerbron, han vill ju leva liksom”

 

”Nä det är ju så liksom jag vill bara att hans föräldrar ska veta det”

”Mm utveckling liksom”

 

”Jag vill bara att han ska veta det

Bli inblandad

Jag har försökt parera det här i tjugo års tid”

 

”Holocaust is the jew thing not horoscope”

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s