De pratade om hur man förhåller sig till ordet älska

Vem man har vid sjukbädden

Vem som måste, oavsett, finnas där

Och man ser hur de förstärker sina roller

Kvinnan, mannen, i förhållande till ringen

 

Det finns som ingen energi kvar

Inget mod att uppbåda

Ingen sköld kvar

 

Det är så svårt att hålla bort

Hålla undan intrycket

I varje rum finns ett ljus ett ljud en känsla

En annans stress som sköljer

över mig

 

censurerar mig tillochmed inför mig själv

 

Måste vidare måste bort

måste fram måste synas måste

Träda fram ur tanken

Jag vet ju precis, egentligen

Egentligen vet jag ju precis

Det är bara skrämmande att säga högt

 

Det räcker inte för mig

Det räcker inte säger jag

 

Det är så suddigt jag kan inte se klart

Det är bara tyst i mörkret som jag kan det

 

Det kommer inga hela meningar i böckerna, inga brutna heller, det kommer bara redogörelser av dagarna, av känslorna och tankarna

 

Det lägger sig som dimma i vägen

Förbuden, försvaren

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s