Jag sa det redan från början, att jag ville vara där jag var räknad med, där jag inte bara var en funktion. Jag sa det att jag hade små hemliga drömmar som jag ville leva ut. Jag sa det, att jag inte vågade, att bara en frukost känns skrämmande och framförallt två dagar i rad. Så jag var inte redo, jag är inte redo. Och det var inte du heller. Du behöver tystnaden, mörkret, andningen, lugnet. Du behöver självständigheten, oberoendet, att vara där för henne, den enda som alltid kommer gå först.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s