Hur många tankar som egentligen beror på så mycket egentid, doftnoter. Vi pratar om perspektiv och fokalisering och jag tänker på berättelserna jag skulle bygga av texterna i höstas. Det finns ett berättande, en berättare som är orädd och detaljer som skiljer sig från hur jag brukar göra. Jag brukar hoppa över miljön och gå rakt inuti, det brukar verka som att det utspelar sig ett rumslöst tillstånd. Det brukar vara så mycket inre processer och förnimmelser att det inte går att placera någonstans. Det vill jag träna på, stöpa texter i omgivningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s