Ju mer jag läser om att vara prematur känner jag hur det spänner i mina muskler. Ett kompulsivt behov av att beskriva det i detalj. Redogöra. Avge min berättelse.

Blunda en stund. Ja du också. Jag skiter i om du är på andra sidan jorden blunda bara. Tänk på en mening. Hör den. Särkoppla den från tid och rum.

Jag kan inte härma det. Ditt tempo är av en annan sort. Det är inte mitt nedvarvat, det är en annan tonart, ett annat instrument. Närstudien en annan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s