och så läser jag Sonja

Märk det då.

Som uppmärkt som läsa mellan raderna som märkpenna.

Jag vågar inga ord, skriver Sonja och precis så den kvävdheten.

Hon skriver att hon frågar så dumt. Jag säger att jag säger så dumt. Det är inte dumt säger du. Men aldrig. Men det är inte dumt. Hur kan något som är aldrig inte vara dumt. Gör det någon skillnad? frågar hon.

Tänk om du kunde svara mig skriver hon och tänk om du kunde svara mig

Nej usch nej glöm bot vad jag pratar jag pratar så dumt säger hon

”Jag pratar så dumt så det vänder sig i halsen”

Åh Sonja, det är ju precis det ”Som om vi kunde komma någonvart. Förlåt mig!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s