Dagarna då min mens är två dagar sen vibrerar min kropp av allt som i vanliga fall är i schack.

Ramverket kantas lite. Men det blir också så otroligt tydligt vad man gör för att skapa ordning i kaoset Precis som barnhjärnan gjorde, skapade kontroll, hittade sig själv som syndabock. ”Det är jag som gör att de är olyckliga” och därför måste det vara jag som ska förbättras, bli bättre, skyllas, försöka mer, få dem att älska mig rätt. Hjälpa dem bakom kulisserna. Tilloch med manipulera. Eftersom jag älskar dem.  Åh gud, det är precis så.

I cant make sense so I blame myself

Intern intelligent mekanism. Mer uppmärksamhet mer respons.

För att få fotfäste. Och så utvecklade jag en relation till mig själv baserad på skam och började repa in  fantasin ”om jag var bättre skulle jag vara älskvärd”.

Jag välkomnar min sårbarhet mer och mer. Försöker se det oskyldiga i dem. Det att de gjorde sitt bästa. Samtidigt förlösa ilskan.

Att öppna upp till sorgen, att man blev lärd att man inte är älskvärd är ett så otroligt hårt jobb. All sorg över det som gått förlorat. Att ge upp drömmarna.

Att släppa taget om den skambaserade verkligheten är att gå ner på ett djuptgående plan. Och det är bara jag och mina framtida barn som kommer tacka mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s