Glömmer aldrig hur din kupade hand, klappar, greppar

Glömmer aldrig hur dina händer runt midjan, höfterna

Glömmer aldrig hur din hand under min hala drar min kyss mot dig

Varje gång tror fel person att den har huvudrollen.

Annonser

hittar ingenstans någon som gör det som jag, älskar så starkt, kommer så nära, får så många tårar mot bröstet

får höra år efter år att jag älskad

Som att, det spelar ingen roll om han lever med någon annan, jag är den han vill berätta för

som att, det spelar ingen roll hur många år som går, han glömmer inte

Och för att respektera en kärlek – hur förhåller jag mig till gamla kärlekar? när den fysiska närheten inte är kvar men den psykologiska och emotionella är det?

ibland undrar jag om det är hur jag organiserar mina relationer som gör att det är svårt för dem att se en framtid med mig

Samtidigt, jag stannar bara hos de som garanterar att de aldrig kommer kräva en framtid av mig

du frågar vad jag har gjort sedan sist, med skrivandet

jag tänker på vem som känner det, språket

hur han har lektörsögon och förstår mina toner

 

vill ruska tag i dig väcka dig till liv igen se pojken bakom

lekfullheten

semesterkänslan

livet där du andas utan tung bröstkorg

sommarblommor dofter öppna fönster

associera mig med njutning

inte text inte dagbok inte dikt

hur kan du vara så upphängd vid formen att du skrivvägrar

var ska jag ta avstamp för att hitta rösten igen det finns intryck i drömmarna drömbilder utan färg

irrar runt

utan kontur

landar tillbaks i mansansikten

på håll

inte under

jag ser inget åldrande

jag ser barnögonen

snö i skägget

oförställda skratt när ingen ser

hur du spricker upp

du leker med henne i parken

Mardrömmarna, de säger att han har opererats och är död

de säger det flera gånger sen vaknar jag

som om jag inte står ut att höra det igen

tre män jag älskat har haft en dotter som haft en vinterfödelsedag

det är något som spricker igenom

välj en punkt att berätta från

det är ett hemsökande

men det är jag som jagar mig

nyvaken blir varje pratljud under mitt fönster till en annan språkmelodi varje sus blir till sirener varje knackning till nålar och varje barnvagnshjul till skott

jag vaknar och hittar rutinerna hittar kaffet måltiderna hållpunkterna

damma av, vik ihop

och jag ser precis hur trivialt det blir när jag håller mig på ytan utan att dyka

jag bryr mig för mycket om läsaren

känner för stor skuld

gör det fortfarande inte för min egen skull

jag hör en bil som försöker starta

det är samma sak

ta på dig handskar

borsta bort all snö innan du startar

ta sats

det sitter ihop

knutarna och kärleken

Orden som dimridåer

Det finns något mycket enklare

Tämjandet, samma kraft som att hålla emot i nerförsbacke

Varje gång suddar jag sjok

det är de som är de viktiga

behöver en lektör i realtid

och en diktafon på bussen