Hade jag varit som henne hade jag tagit reda på mer. Jag hade undrat mer. Jag hade ställt krav och jag hade med största sannolikhet vetat mer. Jag hade memorerat formuleringar och inte låtit de lämna mitt system.

Annonser

Varje gång jag går förbi tittar jag in och letar efter dina rörelsemönster. Först letar jag efter ditt hår, eller kanske efter dina kläder. Sen letar jag efter en arm som sträcker sig över bordet och kanske så som du höll i mig.

Infekterat, skrivandet. Jag tänker att hon läser. Att han läser. Att du läser.

Inga känslor känns rena när allt läggs som filter på varandra.

Jag vill hitta ett tilltal som klingar rätt.

Vem läser över axeln så att du censurerar dig, hur vet du att du älskar någon, varför vill du inte äta frukost med någon Nicole vad är det, vad är det som är så hemskt

i sammansvärjningen, integreringen blir det ordlöst

jag bygger hemliga adventskalendrar (spellistor) till var och en som har betytt något